Prinsessan Achmed

Nu får du inte tro att jag tappat intresset. Tro mig, jag fösöker. Jag har inte utsatts för vidare jävligheter i den utsräckning som jag gjorts förr och ergo inte kunnat bli arg. Ilska, det är en välsignelse ändå. Den gör en ärlig, den gör en mäktig och modig och hänsynslös. Det är trevligt att kunna vara lite nu och då men som sagt; med den rådande apati jag upplever går det inte så jävla bra att skriva.
Jag är som mest kreativ när jag är arg. Riktigt jävla förbannad, menar jag.
Jag skulle behöva skrika, skrika, skrika, men vad skulle hända?

Det blir heller inte bättre av att jag inte har något att skriva till dig som läser denna blogg i hopp att du skall finna någonting av relevans. Jag känner mig värdelös för att saker som detta inträffar så pass ofta, dock är det så det är. Jag är värdelös, precis som så många andra.
Det enda jag har att säga till dig, tillhör kategorin sexköpslagen: kalla dig för i helvete inte liberal eller feminist om du håller med den.

---

Meddelande till *****:
Snälla, sluta försöka. Tyvärr. Det hjälper inte att du ringer fem gånger per dag och försöker klänga dig fast i det som varit. Det gynnar inte dig på något sätt, det hjälper dig inte att glömma eller släppa taget.
So if you love me let me go
My heart is just too dark to care
If I can change I hope I never know
I couldn't face a life without your lights
But my smile was taken long ago
I never claimed to be a saint