Prinsessan Achmed

Jag har upphört att skriva i denna blogg och du får gärna ignorera dess innehåll. Jag ber om ursäkt för eventuella dumheter och dylikt samtidigt som jag är alldeles för lat för att vidare granska vad jag skrivit vid tidigare tillfällen.
Adjö.

Om yttrandefriheten verkligen gäller allt, borde man faktiskt få säga att man till exempel hatar judar, även fast just jag tycker det är ett dumt uttalande och jag inte hatar judar mer än vad jag hatar resten. Det är en annan individs och min åsikt, och yttrandefriheten skall vara någonting objektivt.
Annars går vi mot allting den handlar om och blir lika till exempel Japan med sin censur.
Det vill verkligen inte de flesta, mig själv inkluderad, trots att det även möjliggör att folk säger saker som inte jag håller med om. Till exempel får man säga att gud verkligen hatar bögar för att bibeln säger det.
Jag skulle visserligen, om möjligt, åsamka personen i fråga fysisk eller psykisk smärta om möjligt så fort som möjligt, men det är ju bara vad jag tycker. Man har rätt på att tro att rymdfarfar som skall ha skapat alla människor och således de homosexuella också hatar dem så mycket att de kommer komma till helvetet för att de gillar att stoppa kuken i någonting annat än en tjej.
Man har också rätt att tro att människan existerade före jorden kom till, även fast alla bevis pekar på annat.

Det är egentligen inte ens mer eller mindre löjligt att tro på till exempel Allah eller Gud eller FSM. Även fast någon högerkristen tråkmåns tycker att det är ett hån mot den 'riktige' guden att säga att man tror på FSM är det i grund och botten samma sak. Om man tror på en rymdfarfar, är det inte lika troligt med små troll i skogen med superintelligenta tvålar i mångfalld som planerar en attack mot mänskligheten?

Då tidigare inlägg skrevs i all hast och inte har någon större poäng kan jag lägga till en punkt;
Min moder tycker att det är så fantastiskt att en tjej min broder är tillsammans med går teknikprogrammet. Är det verkligen så djupt rotat att man tycker att en tjej som gör någonting som många räknar till det 'manliga' är riktigt häftig? Är det verkligen så beundransvärt? Jag bryr mig inte, det är som att en kille går där. Det spelar ingen roll. Det mesta om det där manligt och kvinnligt är riktigt jävla löjligt.
Men principer är ingenting min moder förstår. För hon förstår inte den destruktion av ett jämlikt samhälle hennes kommentarer visar på, och för det är väldigt många som tycker som henne. Tyvärr.

Som kvinna skall man tillfredsställa omgivningen. I viss mån som man också, men inte i samma utsräckning som hos det motsatta könet.
Man skall alltid vara glad, för annars har man mens eller är man en klimakteriekossa. Man skall samtidigt som man är trevlig och söt avancera i karriären för att inte ses som en bakåtsträvare, man skall se ut som Jessica Alba samtidigt som man inte ska dra till sig för mycket uppmärksamhet. Går man runt med en urringad tröja hör det ju till att bli kallad hora och bli våldtagen. Man får ju skylla sig själv.
Sedan skall man ju ta hand om sin karl. Gör man inte det, är det ens eget fel att han knullar runt. För män, de kan ju inte hjälpa det.
Självsäker är egoistisk, säker på sin sak en bitch, sexuellt frigjord en hora och tämligen obekymrad över andras åsikter skall vi inte ens tala om. Om man säger emot, är man också konstig. Man skall ju acceptera att allt är som det är. Ligg ner, och ta skiten. Håll käften.
Eller så försöker du att ta plats i stora stygga världen, varelse till för mannens skull.
Du är ju så liten. Varför inte gå hem och laga en fin liten gryta istället?

You fuckin' tard. Skulle du diskutera existentiella frågor med en mentalt handikappad? Nej, just det. Jag gör det inte, för att jag icke orkar.
Nu tycker jag vi tittar lite fint på en litet klipp om vad en moderat egentligen tycker.

Om ingen fri vilja existerar (se Fri Vilja - En omöjlighet) är allting meningslöst.
Jag gillar det.

Om ingen fri vilja existerar finns det inget rätt eller fel, bara våra egna uppfattningar av det. Man kommer så klart förakta våldtäktsmannen och känna sympati för offret, men det är bara våra egna uppfattningar skapade av yttre påverkan. Man behöver inte känna skuld för någonting, det hade varit oundvikligt att handla annorlunda. Likförbannat gör vi det, dock, ty vi är människor; patetiska as vilka följer ett mönster redan lagt av fysiken. Allt är i grund och botten samma, och lyder därför under samma regler. Vatten kokar när det gör det eftersom det lyder fysikens lagar.

"Hur som, vatten består av små partiklar och en sak som alla de partiklarna har gemensamt är att de lyder fysiklagarna. Oavsett om det är Newtons tredje rörelselag eller superpositionsprincipen eller E(pot) = mh (om jag minns rätt) så verkar dessa lagar ständigt på allt i vår omgivning. De tar aldrig kafferast och ingen är ett undantag.

Vidare kan vi då börja studera hjärnan där vår påstådda fria vilja skulle bo. Men gå djupare. Se inte den stora klumpen som vi kallar hjärna, se vad den består av. Se på fan! Den består ju när allt kommer omkring av exakt samma saker som vattnet! Vad kan vi dra för slutsatser av det?

Jo, att hjärnan lyder under samma lagar som vattnet."

Det är oundvikligt, hänsynslöst och exceptionellt befriande.

Humanity's fucked.
It's official.
JAG HOPPAS DE SOM SKRIVER DESSA TEXTER SOM ENDAST KAN LIKNAS VI AVFÖRING I VÄRDE FÅR EN MINDRE PERSONBIL UPPKÖRD I ANUS, DE JÄVLA CP-HAMSTRARNA. AVLID ERA MÖRKRETS VARELSER, AVLID!
Jag blir så... överväldigad. Otroligt.

"För det första så kan reglerna ändras. Även om du är helt okej med regelverket när den massiva övervakningsapparaten kommer på plats, så kan reglerna ändras när möjligheten plötsligt finns att övervaka alla människor. Lek med tanken att lagförslagen ovan införs, inklusive den föreslagna rätten för polisen att göra hemlig husrannsakan utan brottsmisstanke, och att Sverigedemokraterna sedan kommer i majoritetsställning i nästa val. Eller Kristdemokraterna eller varför inte Nationaldemokraterna. Hur ser Sverige ut då? Och även om det är en orimlig tanke idag, så har det hänt i andra länder. Vi är av samma kött och blod som dem.

För det andra så tolkas pusselbitar utom din kontroll. Även om du själv anser dig vit som snö, så är det inte säkert att den person eller maskin som tittar på mikroskopiska delar av ditt liv genom en hushållspappersrulle drar samma slutsatser. Stannar du på Malmskillnadsgatan i Stockholm varje fredagkväll? Då är det lätt att dra vissa slutsatser - som kanske inte har något att göra med sanningen att du besöker din gamla morfar, som bor där, att göra. Du kanske besöker en bar ofta efter jobbet - du kanske inte borde ha körkort? Att du sedan går till just den restaurangen ofta för att de har planetens bästa hjortköttbullar med lingon, ja, det är inget mönster man letar efter på Vägverkets byråkratavdelning. Blanketten har ingen kryssruta för köttbullar. Däremot ser man på pejlingsdatat från mobiltelefonen att du besöker en bar.

Det här leder till en omfattande självcensur, precis som i citatet från 1984 i början av det här brevet. Man börjar i hög grad tänka på inte bara det man gör, utan även hur det som man gör kan tolkas. Man undviker att sticka ut - man blir extra noga med att inte avvika från mönstret och rödflaggas i systemen.

För det tredje, så leder det till en brottsantydande kollektivism. Plötsligt blir du en brottsling bara för att du råkar umgås med någon som är misstänkt för ett brott. Eller åtminstone blir du behandlad som en sådan. I stort sett alla lagförslagen om “effektivisering av brottsbekämpning” handlar om att man ska få avlyssna och kränka misstänkta och deras vänner och bekanta. Plötsligt blir du tvungen att bedöma nya bekanta inte bara på grundval av vad de kan tillföra dig som person, utan också ifall de har någon onåd som kan smitta till dig på det obehagligaste sätt.

Men sist, och viktigast, är att argumentet "den som inte har något att dölja har inget att frukta" är ohederligt i grunden. Det utgår nämligen från att enda anledningen att motsätta sig övervakning är att man vill kunna göra orätt, antingen nu eller i framtiden. I själva verket är det ett djupt rotat mänskligt behov att kunna ha ett privatliv - att helt enkelt få ha vissa saker för sig själv. Det observeras enklast genom, som jag skrev, att de flesta av oss låser dörren när vi går på toaletten. Eller att vi noggrant väljer vilka delar av oss själva vi lämnar ut till vilka av våra vänner, alltefter känslomässigt avstånd till individerna. Att tränga undan den rätten till privatliv, om än bit för bit, är en mer långtgående psykologisk och känslomässig kränkning än de flesta av oss kan föreställa sig. Men tänk på det nästa gång du låser om dig på toaletten.

I nästa nyhetsbrev ska jag berätta lite om hur man kan argumentera mot patent. Många har aldrig haft anledning att ifrågasätta "patent behövs och måste skyddas" som upprepas från blandade lobbyer; i själva verket är det bara läkemedelsindustrin som tjänar på patentsystemet över huvud taget, och enda anledningen att de tjänar på det, är att den industrin är såpass offentligfinansierad. Det är alltså statens finanser som drabbas av patentmonopolen. Dessutom har patent försenat den industriella utvecklingen med sammanlagt åtminstone 50 år, troligtvis mer."

Nu får du inte tro att jag tappat intresset. Tro mig, jag fösöker. Jag har inte utsatts för vidare jävligheter i den utsräckning som jag gjorts förr och ergo inte kunnat bli arg. Ilska, det är en välsignelse ändå. Den gör en ärlig, den gör en mäktig och modig och hänsynslös. Det är trevligt att kunna vara lite nu och då men som sagt; med den rådande apati jag upplever går det inte så jävla bra att skriva.
Jag är som mest kreativ när jag är arg. Riktigt jävla förbannad, menar jag.
Jag skulle behöva skrika, skrika, skrika, men vad skulle hända?

Det blir heller inte bättre av att jag inte har något att skriva till dig som läser denna blogg i hopp att du skall finna någonting av relevans. Jag känner mig värdelös för att saker som detta inträffar så pass ofta, dock är det så det är. Jag är värdelös, precis som så många andra.
Det enda jag har att säga till dig, tillhör kategorin sexköpslagen: kalla dig för i helvete inte liberal eller feminist om du håller med den.

---

Meddelande till *****:
Snälla, sluta försöka. Tyvärr. Det hjälper inte att du ringer fem gånger per dag och försöker klänga dig fast i det som varit. Det gynnar inte dig på något sätt, det hjälper dig inte att glömma eller släppa taget.
So if you love me let me go
My heart is just too dark to care
If I can change I hope I never know
I couldn't face a life without your lights
But my smile was taken long ago
I never claimed to be a saint

När man dör, blir det inte ens svart. När man dör, finns det ingen tid för eftertanke. När man dör, är man död för alltid.
Det är ungefär vad jag har att skriva. Ursäkta mig.

Hur blir det när ingen samhörighet anses existera bland jordens varelser; när alla ser sig som oberoende individer då i grund och botten alla tillhör den namnlöse pöbeln; den individualism som innebär alienation gentemot resten av jordens befolkning som alla egentligen tillhör blir ett faktum; då man utkämpar krig mot sina i tron att man är annorlunda?
Detta har redan inträffat.

Nej, nu blir det fan i mig ett (översatt) citat:
"En organism som är i krig med sig själv, är dömd."

Om man skulle döda alla mördare (exklusive de som mördat andra djur än just människan), borde man inte döda de som dödade mördaren? Borde man inte då, som följd, döda de som dödat de som dödat mördaren..? Borde man inte döda de som dödat de som dödat de som dödat mördaren för att sedan fortsätta så?
Eller borde man kanske sätta dem i fängelse och låta dem vänta ut åren på skattebetalarnas bekostnad? Ska alla få betala för andras brott?
Ska man hellre ge dem ett milt straff och sedan hoppas på att mördaren inte blir en återfallsbrottsling trots svårigheten att få jobb och återigen bli en fungerande medlem av samhället och sedan låta någon stackare betala priset som kan medfölja?
Frågorna är oundvikliga. Lösningen är långt borta.

I brist på annat av relevans hänvisar jag nog till min käre vän Olivers nya blogg, där jag kommenterat hans första inlägg i något kritisk ton.

Igår var man så illa tvungen att titta på någon milt sagt moralbögig film på en lektion som vi har varje vecka då någon tölp med rolig röst pratar om saker och ting som framtid, i vilken de ansåg att de lärde ut hur man står emot kompistryck genom undermåliga skådespelare/-skor (som för övrigt inte ens ska kallas för det, men i brist på annan benämning..). Tja. Det var hursomhelst riktigt jävla värdelöst.
För det första älskar personer som dessa att framställa unga människor som till exempel kanske vill måla grafitti som veka individer som endast gör det för att det anses vara häftigt medan det i verkligheten inte är så simpelt. Man kanske har tänkt mycket på sin egen dödlighet på senaste tiden och vill göra någonting som säger att just precis man själv varit på den platsen innan då man inte på annat sätt har eller kan sätta sitt spår i världen. Jag menar, hur många gånger har man inte sett **** was here 2008?
Andra själ finns naturligtvis också, däribland att förmedla ett budskap eller känsla.
För det andra, använde de sig av lite good ol' fashioned skräckprogaganda mot alkohol och dylika droger. Förvisso håller jag delvis med i påståendet att alkohol är skadligt, men i måttliga mängder och med lite sunt förnuft går nästan allting bra. En annan drog är till exempel (dock skall det noteras att nästintill allt kan räknas som en drog) marijuana.
Gah. Ja, jag vet. Mina föräldrar verkar finna det ytterst underhållande att jag lutar mot att stödja legalisering av marijuana, trots att det möjligtvis finns en chans att det uppstår ekonomiska komplikationer.
Det är inte så att saxar är illegala trots att de kan användas för att allvarligt skada eller döda varelser. Okej, dåligt exempel då saxar inte är beroendeframkallande.. Men låt oss ta alkohol då. Mycket mer skadligt, farligare, många biverkningar och så vidare. Detta är dock inte illegalt; likaså tobak, men den avsevärt säkrare drogen marijuana skall ju så klart vara illegalt då... Hm... Ja, precis. Lite bra anledningar, kanske?

Det otroliga är inte så jävla otroligt, och man kan bli det man avskyr.
Lite i taget, bit för bit.

Hm. Lite skön låt, ändå.
Jag varken orkar eller hinner blogga.

Var hemma idag då jag inte orkade vara i skolan. Sov till klockan 18:30, och det är ju mysigt.
Nu har jag tråkigt.
Det finns ingenting roligt i medicinskåpet, och jag har ingenting av värde att skriva om.
Nej, nu blir det fan ingenting.